Europa runt på tio dagar. Del 12 av 12
Gårdagens vykort var det sista! Sista dagen spenderade jag och Liam på att checka ut ur flygplatshotellet, fara till Barcelonas flygplats, och sen flyga till Stockholm. Det var inte riktigt värt ett vykort.
Vi reste runt i tio dagar på en tågbiljett som var giltig i sju dagar man kunde disponera när man ville över en månad. Det innebar att vi manuellt fick skriva in datum på tågbiljetten med kulspetspenna. Tågbiljetten var fäst i en lista där man skrev upp stationsnamn, avgångstid och ankomsttid, och där konduktörer fick stämpla. När vi visste vart vi skulle skrev jag ofta in allt utom tiderna i förväg uti fall att vi skulle missa en avgång. Sen var det bara att skriva upp tiderna när man klivit på tåget och så var biljetten giltig. I Wien och Barcelona upptäckte vi att vår biljett även gällde på pendeltågen, så det blev ett par stressade snabba turer där. Annars var det väl mest spännande att visa biljetten för konduktörer som inte var säkra på vad det var och som inte matchade något språk alls med oss.
Liam är inte bara min brorsa, utan en av mina absoluta favoritpersoner. Han har lärt sig att stå ut med mina sidor i hela sitt liv, vilket kan vara ännu en anledning till att han var ett perfekt resesällskap. Haha.
Jag måste kissa typ hela jävla tiden, och har ett koffeinbehov som kan vara lite störigt ibland. (Jag är oftast inte trevlig eller allert förrän jag druckit kaffe) Men det finns koffeintabletter, så det är en rekommendation att ha med, till alla med samma problem. Bäst var kaffet i Italien, jag gjorde ingen mer kaffeserie efter det för det fanns ingen anledning.
Det var en fantastisk resa.
Vi reste runt i tio dagar på en tågbiljett som var giltig i sju dagar man kunde disponera när man ville över en månad. Det innebar att vi manuellt fick skriva in datum på tågbiljetten med kulspetspenna. Tågbiljetten var fäst i en lista där man skrev upp stationsnamn, avgångstid och ankomsttid, och där konduktörer fick stämpla. När vi visste vart vi skulle skrev jag ofta in allt utom tiderna i förväg uti fall att vi skulle missa en avgång. Sen var det bara att skriva upp tiderna när man klivit på tåget och så var biljetten giltig. I Wien och Barcelona upptäckte vi att vår biljett även gällde på pendeltågen, så det blev ett par stressade snabba turer där. Annars var det väl mest spännande att visa biljetten för konduktörer som inte var säkra på vad det var och som inte matchade något språk alls med oss.
Liam är inte bara min brorsa, utan en av mina absoluta favoritpersoner. Han har lärt sig att stå ut med mina sidor i hela sitt liv, vilket kan vara ännu en anledning till att han var ett perfekt resesällskap. Haha.
Jag måste kissa typ hela jävla tiden, och har ett koffeinbehov som kan vara lite störigt ibland. (Jag är oftast inte trevlig eller allert förrän jag druckit kaffe) Men det finns koffeintabletter, så det är en rekommendation att ha med, till alla med samma problem. Bäst var kaffet i Italien, jag gjorde ingen mer kaffeserie efter det för det fanns ingen anledning.
Det var en fantastisk resa.
Kommentarer
Skicka en kommentar